Ett sjätte sinne

Nu har det verkligen gått lång tid sen jag skrev, även om jag tänkt på det många gånger. Ibland är det bara skönt att skriva av sig, sånt som man inte pratar om med andra, även om det inte är svårt eller omöjligt. Orden bara hamnar på rätt plats lättare.

Jag ska inte klaga så mycket nu, det mesta känns okey, vilket  man som svensk inte får säga... man ska alltid ha nått problem, haha! Imorgon ska jag ha kul och träffa min ”partner in crime”, eller rättare sagt en av mina uppdragsgivare för ett stort jobb nu i vår. Hon är underbar den bruden, helt otroligt att jag blev vald av henne som ansvarig för det här uppdraget! Vet egentligen inte varför, för jag visade aldrig nån portfolio hon sa bara att hon ”fick den känslan” att jag va rätt för det. Kanske är så... många som säger sånt, att dom ”får en känsla” av andra, om hur dom är och vad dom tycker och tänker. Visst känner man så ibland själv också, om det är nån som man ska ta avstånd till, eller om det är nått bra. Sjätte sinnet som finns på riktigt, fast bara olika mycket hos olika människor?

Eller som det är med en av min väns katter?! Denna katt använder hon för att komma fram till om hon ska ta avstånd från en person eller inte. Om katten springer iväg, då är det en dålig männsika, om inte så är det okey. Och tror det eller ej, men denna lilla gamla katt, har nästan alltid rätt!

Oj vad många gånger jag hade önskat att jag hade bättre sjätte sinne, vad mycket smärta och sorg som skulle vart besparad då! Det är nästan läskigt att tänka på hur många gånger man som trogen person och haft för mycket tillit till andra runt en. Tyvärr är tilliten sällan besvarad... det är väl det som är problemet. Så okey, där hittade jag väl mitt problem som man som svensk måste ha!

Nu ska jag ialla fall lägga alla tankar och tillitsproblem på stolen jämte sängen ett tag och försöka sova snart. XoXo